"Ulrika, varför läser vi om vad vikingarna trodde och gjorde, de är ju ändå döda?" Detta var svaret från en elev när jag förklarade att vi sista lektionen skulle ha SO. Tankarna började snurra och återigen dök diskussionerna från kursen i entreprenöriellt lärande upp. Vi hade läst Peter Fowelins bok, Utveckling och motstånd, och diskussionerna hade fört oss fram till att det finns en oerhörd kraft i det motstånd man kan ha till utveckling. I morse hade jag också ett intressant samtal på parkeringsplatsen med en kollega. Vi pratade där om att de som blir utvalda till olika grupper oftast är de som är intresserade och oftast positivt inställda till det gruppen fått i uppgift att utföra. Kanske är det så att det istället är de som uttrycker störst motstånd som ska samlas i en sådan grupp och ge sin bild av ett aktuellt spörsmål. Det är ju lätt att prata till redan frälsta men i en stund där man möter en meningsmotståndare får man syn på sina argument, och om dessa håller eller inte. Jag valde att börja lektionen med att skriva upp meningen på tavlan och tillsammans med eleverna gick jag ut på en slak lina för att se var detta skulle ta vägen. Jag har tidigare valt att hänvisa till kursplanerna och uttrycka den slitna repliken som alltid börjar på samma sätt, i år sex när ni gör de nationella proven kan det här dyka upp. Det är att underskatta eleverna att säga på det sättet, jag vill kunna göra innehållet meningsfullt inte gömma mig bakom Lgr 11, även om jag tycker att måldiskussioner utifrån den samlade läroplanen är oerhört viktiga.  Diskussionen fortsatte och svängde fram och tillbaka, tills en av eleverna tyckte att vi inte bara skulle arbeta med den fornnordiska mytologin utan också få med såväl grekisk, romersk och egyptisk. Här såg jag min chans då en av eleverna skulle iväg på en resa till Grekland, vi skickar NN på upptäcksfärd i den grekiska världen och kanske kan fornordiska gudar då få en chans att träffa på sina fränder i Hellas? Berättelsen var igång och lektionen fick nytt syre. Vi satte igång projektorn och tittade på ett filmklipp där Hades dödsrike presenterades, eleverna ryste där de satt och vi jämförde Hel från Vikingatiden, Hades i Grekland och Djävulen som enligt den kristna traditionen huserar i helvetet. Vad hade vi varit om inte detta motstånd bejakats? Det hade fortfarande funnits där och jag vill tro att vi kom längre än vad vi hade gjort om frågan inte diskuterats. 

Jag har läst färdigt boken om Patti Smith och då dyker Frida Kahlo lämpligt upp både som film (se den!) och som biografi. Har aldrig tyckt om hennes konst, men jag kan nu förstå hur det kommer sig att hon målar förvridna kvinnokroppar. Den olycka hon var med om som ung kvinna präglades hennes fortsatta liv och jag grät när man på filmen får se hur hon bärs in liggandes i sin praktfulla säng till en konstutställning. Båda är starka kvinnor som gör motstånd mot hur man borde göra och jag kan inte låta bli att inspireras! 

Hoppas ni alla får en trevlig helg!

Fortsätter mitt läsande om de Bonos hattar och har kommit in på de mer praktiska tillämpningarna av det tänkande som ligger bakom denna metod. Har också sökt på videoklipp där detta presenteras på ett informativt och underhållande sätt. Hittar ingenting som är av intresse och funderar på att tillverka en egen film och lägga ut den här. Hittade dock en kortfilm där de Bono själv håller i en presentation av hur vårt tänkande kan utvecklas. Jag lägger ut den och tänkte också jag skulle bjuda på några citat ur boken som gripit tag i mig. 

If you drive a car with manual gears, you use all the gears. In the engine of your car all the cylinders are firing. The hats are directions of thinking. Every person must be able, and skilled, to look in all the directions. 

När jag läste det här kom jag att tänka på hur illa jag tycker om att backa med bil och då ska vi inte tala om att backa när man har en släpkärra påkopplad!! Nu vet jag inte vilken hatt som motsvarar backväxeln och det är väl inte heller meningen men jag tycker att liknelsen är bra. Här kommer ett citat till som jag tycker är tänkvärt:

Confusion is the biggest enemy of good thinking. We try to do too many things at the same time. We look for information. We are affected by feelings. We look for information. We seek new ideas and options. We have to be cautious. We want to find benefits. Those are a lot of things that need doing. Juggling with six balls at the same time is rather difficult. Tossing up one ball at a time is much easier.

Det här citatet träffar verkligen en öm punkt som jag ofta tänker på i olika sammanhang när jag är på olika möten. Att befinna sig i ett tumult där känslor, information, kritik, syfte ständigt blandas och lindas in i varandra är verkligen inte grund för väl genomtänkta beslut. 

Kursen i entreprenöriellt lärande är avslutat (för den här gången) och ett pedagogiskt upplägg kring boken The BFG är inskickat. Jag är som alla andra, en meningsskapande varelse och behöver tid för att fånga in pusselbitarna som virvlar runt. Det finns en pusselbit med övningar som syftar till att utveckla kreativiteten och som får mig att småskratta för mig själv. Dessa övningar gäller det att skriva ner och dela med sig av så fort som möjligt. Igår hade vi opposition på de arbeten vi har skrivit och jag är förbluffad över hur många inspirerande idéer vi fick ta del av. En av de rektorer som jag följer på twitter skrev en gång en tweet som gick ut på att elever många gånger tar med sig det som händer på rasten in i klassrummet, men att de sällan eller aldrig tar med sig det som händer på lektionerna ut på rasten. Ett mycket tänkvärt uttalande som jag kom att tänka på när jag skulle skriva min oppositionsrapport på en kurskamrats arbete. Hennes utvecklingsarbete gick ut på att skapa en samverkan mellan just rast och lektion och på så sätt främja initiativrikedom och kreativitet. Pratade med en kollega om detta idag när jag var tillbaka på jobbet och kollegan visade sig arbeta på ett sätt som syftade till att sudda ut gränserna mellan klassrum och rast. Nu kan detta låta som en "låt-gå" attityd, men jag skulle nog vilja hävda att detta inte alls är fallet. Att behöva rast på samma tid, att behöva lika lång tid att utföra uppgifter på är nog en skolkonstruktion snarare än att man har utgått från elevernas behov. "När är det rast?" är en fråga som jag tror att många lärare hör och många elever ställer under en skolvecka. Kanske är detta ett sätt att säga; det här är lite tråkigt Ulrika, när får jag gå ut och göra något som känns meningsfullt? Har börjat läsa Edward de Bonos bok "Six thinking hats" och även om jag inte har läst mer än en fjärdedel av boken har jag många idéer om hur dessa skulle kunna användas i klassrummet. Har en tanke om att dessa tänkande hattar skulle kunna kombineras med lärande prov. Ett tankefrö som jag tror att jag ska skriva ner i mina nyinköpta skrivböcker. Jag kommer nog att försöka driva frågan på mitt kommande lönesamtal om det inte kan finnas en liten pott att dela ut till personer som har en aktiverad hamstergen vad gäller skrivböcker. Jag lyssnar på Sir Ken Robinson samtidigt som jag skriver om detta och han berättar om kreativitet och utbildning. Han är en fröjd att lyssna till och jag har fått sudda en hel del i detta inlägg då jag fått ett skrattanfall. Finns inget bättre än torr, underfundig brittisk humor!

Sitter och ska strax skriva färdigt min sista inlämningsuppgift på kursen i engelska vilket känns oerhört skönt. Det har varit en spännande och jobbig resa att läsa den stora mängd engelsk skönlitteratur för barn och ungdomar. Den sista boken som jag strax ska beskriva hur man kan integrera i undervisningen är en gammal bekant. Roald Dahl är en av mina favoritförfattare och jag har nog läst det mesta av det han skrivit. Inte blev det sämre av att den fenomenala Tim Burton gjorde en version av Kalle och Chokladfabriken. Den bok jag nu har läst är BFG- Big friendly Giant och även om jag nu läste den för uppgiftens skull sköljer barndomsminnen över mig. Jag har valt kapitlet när jätten visar Sophie runt i sitt enorma förråd av drömburkar, jag som älskar burkar i olika former, blir lätt avundsjuk, men mest fascinerad!

De roliga beskrivningarna av drömmarna som han förvarar i burkarna är hisnande och en av uppgifterna som jag kommer att beskriva är att eleverna får skriva egna beskrivningar på engelska. Minns när jag läste samhällskunskap under studietiden och där den inspirerande Bengt R Carlsson gav oss i uppgift att ta med oss en skönlitterär bok och analyser denna utifrån olika samhällsmodeller. Den bok jag tog med var Ingmar Bergmans Den goda viljan, en bok som klarat alla utrensningar i bokhyllan. Magnus Hermansson Adler beskriver i boken Samhällsämnenas didaktik hur man kan använda olika litterära figurer för att öka förståelsen för olika samhällsfenomen. En av de böcker jag brukar läsa ihop med elever i år 6 är Flugornas herre av William Golding, en bok som samtliga elever blir berörda av på olika sätt. När jag för första gången såg proven i So, den gången i samhällskunskap kunde jag se hur stor nytta elevena hade haft av vi läste den boken. Jag menar att skönlitteratur kan komplettera undervisningen i samtliga ämnen och det brukar uppskattas av eleverna!

Ska återgå till BFG och hoppas att ni just i natt kanske drömmer en av era bästa drömmar!

Nästa vecka kommer jag att spendera måndag och tisdag på Göteborgs universitet för att examineras i kursen om entreprenöriellt lärande. Detta har jag skrivit om tidigare men idag hittade jag ett exemplar av Grundskoletidningen som handlade om prov i en entreprenöriell kontext. Går detta ihop överhuvudtaget? Per-Gunnar Hallberg (Umeå universitet) diskuterar och exemplifierar frågan och lyckas riktigt bra. Han problematiserar användingen av prov och visar på exempel på autentiska, rolltagande och samtalande prov. Detta är i sin tur tre kriterier för det som Göran Svanelid beskriver som "lärande prov". Mitt intresse för hur man kan använda prov som ett formativt verktyg har ökat den senaste tiden och jag är djupt tacksam över att jag ibland trillar över texter som hjälper mig vidare i tankebanorna.

Samtidigt som jag skriver det här lyssnar jag på Bob Dylans låt Hurricane, som är en av mina stora inspirationskällor och som har en given plats i mitt hjärta. Såg filmen Hurricane i helgen som handlade om Rubin Carter och om hans kamp för att bli rentvådd och frisläppt ur fängelset. Fantastisk film, fantastisk låt, fantastisk man och levnadsöde. 

Jag önskar alla en inspirerande fredag, det kommer jag att ha tillsammans med mina fantastiska elever och kollegor!

Ha det gott!

Har precis skrivit rent ett antal post-it lappar där elever har skrivit ner sina tankar om prov i skolan. Det är ingen upplyftande läsning även om det också finns några positiva röster om provens närvaro. Det är otroligt viktigt att vi låter elevernas uppfattning komma fram och att det vi pratar om utgår från elevernas behov. Jag tänkte att jag skulle dela med mig av några exempel på vad eleverna säger:

Prov är läskigt för att jag är rädd för att få underkänt

Jag tycker att det är lättare om man säger läxförhör, man vet ju att prov hör till sin framtid, vad man får för jobb

Ett bra sätt att kolla av hur mycket man kan och vad man behöver träna på!

Prov kan både vara dåligt och bra.

Visst är de underbart kloka och förståndiga i sina tankar om prov! 

Intressant att höra vad kollegorna tycker om detta!

Ha det gott!

Älskar twitter och de kontakter man kan skapa där! Följer personer som jag tycker bidrar till att utveckla min tankevärld och som kommer med inlägg som både berör och stör mina uppfattningar i olika frågor. Nu senast fick jag läsa en tweet som framhåller socialt kapital och genast gick mina tankar till Bordieu, men nu var det Putnam som hade använt sig av samma begrepp. Läste sedan en intressant artikel av Bo Rothstein om just socialt kapital, han beskrev det som tillit och exemplifierade med hjälp av en berättelse om två bönder som båda behöver få in skörden innan det börjar regna. Det går naturligtvis fortare om båda hjälper till och de får då börja med den enas åker och det hela bygger på att bonde nr 2 litar på att kompisen hjälper honom. Det framhålls inom skolans värld hur viktigt det är med samarbete, vi ska samarbeta med en mängd olika personer och yrkeskategorier i vår vardag, men hur ofta pratar vi om den grundläggande tilliten i detta samarbete? Allt handlar i grunden om just denna tillit även mellan pedagog och elev, hur kan det annars fungera med formativ bedöming, beröm som fokuserar på arbetsinsats och så vidare. Tillit blir dagens ord. 

Ha det gott!

När jag gick en kurs i betyg och bedömning på Högskolan i Borås i skolverkets regi var det några av kursdeltagarna som framförde klagomål på att det inte visades praktiska exempel på hur man skulle göra en bedömning med hög kvalitet. De antydde att de forskningsresultat som presenterades inte skulle hjälpa dem i praktiken. Den här filmen är ett exempel på när en forskare bokstavligt talat tar plats i klassrummet. Jag har haft stor nytta av innehållet i den här filmen och erfor lustigt nog liknande reaktioner från eleverna när jag började använda glasspinnar med deras namn på, istället för att använda mig av handuppräckningsmetoden. Hoppas du kan plocka guldkorn från filmen och det finns ett avsnitt till om du vill fördjupa dig vidare. 

Ha en toppendag!