Har dykt in i det spcialpedagogikslyft som min skola för närvarande fokuserar på, och kom i den första lässtunden i kontakt med en gammal bekant. Texten handlade om inkludering och innehöll en bild av en cirkel som symboliserade en skolklass. Inom denna cirkel fanns en övervägande del röda prickar som skulle leda tanken till de som kan benämnas som "normala", inom samma cirkel fanns också blå och gröna prickar som ledde tanken till de som på olika sätt sticker ut. Denna bild triggar minnet av mötet med Michel Foucault som jag stiftade bekantskap med på Masterprogrammet i pedagogik vid Högskolan i Borås. Jag minns hans teorier om hur vi socialt konsturerar olika normer och hans studie av vad som historiskt har ansetts som avvikande och sjukligt. Vad som är avvikande och sjukligt har förändrat sig genom historien och även vi konstruerar normalitetens gränser. Bilden skulle visa olika teoribildningar kring hur inkludering kan te sig och föranledde diskussioner om vad som kan betecknas som inkludering. Vilka är vår tids avvikare och hur behandlas dessa barn och vuxna? Vad säger det om oss, om mig som pedagog och hur jag samtalar med kollegor om elever i behov. Vilka inbyggda blockeringar har jag som i snart 18 år har undervisat en sammanhållen klass med någorlunda homogena elevgrupper? Vilka murar i mina tankerum behöver jag riva för att kunna skapa en skola för alla?