Igår lämnade jag in slutuppgiften på skolverkets webbaserade kurs i betyg och bedömning och jag skrev där om ett arbete vi gjort i klassen. Eleverna fick i uppgift att läsa en bok och svara på olika sorters frågor till varje kapitel, vi diskuterade också innehållet gemensamt. Slutuppgiften var utformad så att man fick frågor att besvara, en checklista att kontrollera sitt arbete mot och även en exempeluppgift som var godkänd och en uppgift som ännu inte var godkänd. Den andra uppgiften innebar att resonera vilket betyg en elev skulle tilldelas utifrån en ifylld matris över kunskapskraven. Jag kände att allt tragglande vid betygssättningen för den senaste klassen hade gett resultat och jag hoppas att mina kunskaper räcker till en godkänd inlämning. Skulle visst ta två veckor innan man fick tillbaka resultatet. De frågor man skulle besvara om upplägget på arbetet i uppgift 1 var riktigt tankeväckande och man fick verkligen tänka igenom vad man hade gjort och hur man kan motivera detta utifrån bedömningsforskning och beprövad erfarenhet.Påminner mig faktiskt om Grant Wiggins och hans Backward planning!  Har tyckt om att delta i kursen men det var inte så mycket som var nytt. Vad jag förstår finns det skolor där hela kollegiet har utgått från denna kurs som kompetensutveckling. Skulle säkert vara riktigt givande! Vad jag förstår är det tänkt att kursen ska släckas ner den 15 april 2015 så det gäller att gå in ganska snart. Man får lägga ner ganska många timmar för att gå igenom alla moment och slutuppgiften bygger ju på att man testat det man gått igenom i praktiken. Tycker att webbaserade kurser är helt fenomenalt, har läst in engelska för de yngre åren på Linnéuniversitetet och detta helt via nätet. Vi har fått spela in oss för muntliga uppgifter och lämnat in en hel del skriftliga rapporter. Kommer att tänka på flippade klassrum och den kritik som riktats mot detta arbetssätt. Finns en del inlägg på twitter där personer menar att flippade klassrum är en raffinerad form av självstudier. Har inte testat detta arbetssätt så jag ken egentligen inte uttala mig hur det fungerar för olika typer av elever. Det jag däremot vet är att de elever som inte har tillgång till internet hemma är förlorare i detta system. Det har nästan blivit så att man förutsätter att alla människor har tillgång till detta men verkligheten ser inte ut så.

Sitter i sommarnatten och låter fingarna löpa över tangentbordet och funderar på hur många mygg och knott det finns i världen. En hel del skulle jag tro.

//Ulrika

Följer Patrik Landström på twitter och såhär i ihopknytningens tid, när allt ska summeras, utvärderas, lägga till rättas och betygsättas, är det befriande att höra att det finns de som lyfter blicken. Han skriver i en tweet; Istället för att fråga oss vilka elever vi tror kommer att klara målen ska vi fråga oss vilken kapacitet tror vi att eleverna har?

Man kan tycka att detta egentligen är samma sak, men för mig är det milsvid skillnad! Det finns två begrepp inom bedömningsforskningen det ena är konvergens och det andra är divergens. Ett konvergent resultat är att eleverna har lärt sig det vi vill att de ska lära sig, inom en innehållsmässig ram. Om vi exempelvis vill att eleverna ska förstå hur växthuseffekten påverkar klimatet, så kan vi be eleverna redogöra för sambandet mellan utsläpp av koldioxid och temperaturen. En ganska sluten fråga alltså. Om vi däremot vill få reda på vad eleverna kan,divergens, behöver vi öppna upp frågan och därmed elevernas svarsmöjligheter. Vi skulle då kunna ställa en fråga som handlar om vilka konsekvenser växthuseffekten får. I en sådan fråga är svarsmöjligheterna inte så begränsade och vi får samtidigt med grundkunskaperna, dvs växthuseffekten och klimatet.I en efterföljande diskussion om vad som kännetecknar ett svar med hög kvalitet blir det lättare att resonera med eleverna om att de också måste använda sig av dels relevanta begrepp och en förklaring/beskrivning av hög kvalitet.  För mig är konvergens att fråga vilka elever tror vi kommer att klara målen, och divergens är vilken kapacitet tror vi att eleverna har. Att ha höga förväntningar på eleverna får inte bli läpparnas bekännelse utan måste också praktiseras. Att säga att det är bra att misslyckas kräver att du faktiskt kan peka på egna och andras misslyckanden och säga vad som var bra med dessa. 

Jag blev mycket positivt överraskad idag när jag tog med en julgransfot och en gammal papprulle in i klassrummet idag och då jag tillsammans med klassen visualiserade hur denna rekvisita skulle bli grundstommen i vårt projekt om asken Yggdrasil. När jag ritade upp vikingarnas världsbild i tre våningar kunde de sortera in vilka mytologiska inslag som hörde samman i vilken kolumn och vi har också börjat skissa upp vilka figurer som ska bebo trädet. Dessa positiva överraskningar är nödvändiga för att behålla de höga förväntningarna och dessa bör skrivas ned och tas fram när eleverna kanske inte överraskar åt det positiva hållet. Det behöver inte vara elevernas prestation som svikit utan vilka möjligheter de haft till att överraska på ett positivt sätt. 

Ut i solen, ut i ledigheten!

Må väl och simma lugnt!

Är på ett sprudlande humör och jag tror att mitt blodsystem berikats med några delar sockerdricka, så känns det iallafall. Hittade nämligen ett bedömningsmanifest på pedagogstockholm.se som är så in i bänken bra! Kan inte annat än dela med mig av detta. Kanske är onödig fakta att tillägga att jag skrivit under dessa punkter! Grant Wiggins är upphovsman till manifestet och det har översatts av Anders Jönsson.

Alla elever har rätt till:

1) Engagerade, utvecklande och intellektuellt stimulerande uppgifter som motsvarar realistiska problem, roller eller situationer

2) Tydliga, lämpliga, tillgängliga och konsekvent tillämpade bedömingskriterier samt tillgång till konkreta exempel som åskådliggör olika prestationsnivåer

3) Maximal öppenhet i bedömning och betygssättning

4) Rikliga möjligheter att genomföra uppgifter som de kan vara stolta över (och därmed rikligt med möjligheter inom ramen för undervisningen bedöma och revidera sina prestationer).

5. En allsidig bedömning, dvs inte bara skriftliga prov, utan flera och olika möjligheter som innebär att eleverna kan utnyttja sina styrkor.

6. Frihet och tillåtande atmosfär, så att de kan ifrågasätta bedömning och betygssättning utan att vara rädda för repressalier.

7. Möjligheten att förklara och motivera prestationer, vilka bedömts som felaktiga eller av lägre kvalitet, men som av eleven anses vara korrekta eller bra. 

8. konstruktiv återkoppling, dvs användbar information om styrkor och utvecklingsbehov, samt en noggrann bedömning av deras utveckling mot skolans långsiktiga mål, vilken utgår från en allsidig dokumentation. 

9. Bedömning och betygssättning som ger dem incitament och möjligheter att förbättra sina prestationer och utvecklas i förhållande till skolans långsiktiga mål. 

Jag är så tacksam att det sitter människor och konstruerar sådana här manifest och att det också finns en spridning av dessa idéer. Fylls av glädje och nytänt hopp, hopp om skolan, hopp om min egen insats som lärare! Avslutar med en genialisk tweet från Ann-Marie Körling: Brev till kära kollega. Denna dag, vad du inte hinner, glöm det, se till det du hann. En evig liten påminnelse från mig, hej HOPP!

Ha en vidunderlig dag!

Jag har en läsfåtölj bredvid min välfyllda bokhylla och ibland dyker böcker upp när jag minst anar det. Har länge letat efter boken Asken Yggdrasil av Alf Henriksson, han är fenomenal på att beskriva världsträdet och ge läsaren en intressant inblick i fornnordisk mytologi. Tänkte att jag skulle läsa ur denna bok för eleverna i morgon, skönt att starta med en lässtund tillsammans. Finns ju ganska få tillfällen då man helt ostört kan sjunka ner i en bok eller få djupdyka i en betraktelse av något. En bok som tar upp vikten av att ta det lugnt är Owe Wikströms bok Långsamhetens lov och tillsammans med boken om Tystnad får detta bli mitt lässpår framöver. Tipsade om Storytel.se i ett tidigare inlägg och här har jag hittat en bok som man kan meditera tillsammans med.

I fredags kom en bok som jag hade beställt, detta var Understanding by design av Wiggins och McTighe. Denna arbetsbok bygger på tankarna om Backward planning och i ett tidigare inlägg finns en videoföreläsning där Grant Wiggings förklarar vad detta går ut på. Känns väldigt användbar och det finns exempelplaneringar som man kan studera, något jag verkligen uppskattar. Har inte ägnat så mycket tid åt denna bok och det verkar som om jag inte har samma driv att förkovra mig i nytt och tankekrävande just nu. Det finns ställen jag längtar till när mitt sinnesstämning går in i ett lugnare tempo och det är området kring sjön Lygnern i Sätila. Här har jag tillbringat min barndoms somrar och jag minns hur jag cyklade ner till sjön på morgonen och att jag kom hem först på eftermiddagen. Jag släpade med mig böcker, anteckningsblock, pennor, glasspengar och badkläder och tillbringade dagen med kompisar och när tillfälle gavs  läste jag några kapitel. Tänkte åka dit i eftermiddag och det är alltid speciellt att promenera där, fötterna hittar själv och på det viset kan tankarna få vandra helt fritt. 

Ganska många har frågat mig hur jag hinner läsa så mycket som jag gör. Jag vet inte om jag har något riktigt bra svar på det, men läsning är en del av min vardag och så har det förmodligen varit så länge jag kan minnas. Men jag har också ett tips om man har svårt att hinna med och det är att gå in på sidan Storytel.se. Här kan man för en struntsumma  lyssna på hur många ljudböcker man vill. Jag har lyssnat på en del och då kan man kombinera lyssnandet med sådant man ändå ska göra. Jag lovar att hushållsarbetet blir roligare och det är också en upplevelse att höra duktiga skådespelare gestalta innehållet. En bok som jag har lagt i min digitala bokhylla är en bok av Henrik Fexeus och den handlar om att man kan bli kreativ på en timma. Han börjar boken med att konstatera att vi alla har en inneboende kreativ förmåga och trots att jag är skeptisk till så kallade självhjälpsböcker, tycker jag denna verkar lovande. Han har faktiskt en hel del exempel från skolans värld, bland annat hur vi ser på det som i vardagligt tal benäms som misslyckanden. Mitt lyssnande intensifierades här och jag kan villigt erkänna att jag då fick lägga hushållsarbetet åt sidan en stund.Han beskrev hur man faktiskt kan se misstag/misslyckanden som en möjlighet, det är då man kommer in i ett lärtillfälle och att man borde bejaka dessa. Nu är det ju inte ovanligt att vi i skolans värld lite klämkäckt kan säga "det är ju på misstagen man lär sig", men är vi bra på att praktisera detta förhållningssätt? För en tid sedan var jag på en föreläsning med Thomas Kroksmark där han problematiserade just detta då han menar att vi sällan eller aldrig hör någon säga "Vilket fint misslyckande, här får du ett A!". Eleverna läser ju snabbt av att det är rätt man ska ha, och det är rätt man ska göra. På kursen i entreprenöriellt lärande fick vi reda på att man i Finland har en speciell dag, den 13 oktober varje år berättar kända företagsledare och andra personer om hur olika misslyckanden påverkat deras liv till att ta en annan riktning. Så härligt det vore om vi kunde bjuda på våra misstag och se hur vi faktiskt kan växa med hjälp av dessa. Jag upptäckte ett misstag i det kök som ligger intill mitt klassrum, någon hade ätit melon och skyfflat ut kärnor i vasken. Denna vask har ingen tagit hand om och idag när jag gjorde ett röj där, upptäckte jag att dessa kärnor slagit rot och vi fick plantera om dessa i små krukor. Nu ska vi ju uppmana eleverna att städa efter sig (och fröken får hålla efter detta mer noga i fortsättningen) men det kan bli en bild av hur ett misstag kan få saker att hända som faktiskt kan bli ett roligt minne och en melonsmoothie. Nu ska jag in i skolans matsal och få en stund tillsammans med mina underbara elever! Ha en fortsatt bra dag, det tänker jag ha!

Att ha förståelse för och insikt om tystnadens innebörd och olika aspekter är av stor vikt i såväl pedagogiska sammanhang som i övriga delar av livet. Tystnad i olika former finns alltid mer eller mindre omkring oss männsiskor. Kanske är det så att tystnaden förmedlar ett budskap som kan vara lika viktigt som det som uttalas. 

Detta är ett citat från boken Om tystnad i pedagogiska sammanhang av Eva Alerby, professor i pedagogik, Luleå tekniska universitet. Jag har läst boken förut men jag plockar fram den ur bokhyllan igen och jag litar på min intuition om att jag ska läsa om den. Har en bekant som åkte iväg på ett retreat där hon under fyra dagar skulle vistas och umgås med andra i fullständig tystnad, förutom vid vägledande samtal. När jag vissa dagar åker hem är det som om hela huvudet surrar av dagens samtal och intryck. Att sitta med denna blogg är ett sätt att försöka reda ut och gå vidare i mina tankar, och förhoppningsvis kan det också inspirera andra. Men när får våra elever möjlighet till tystnad och reflektion? En av mina kollegor när jag jobbade på Örelundskolan gav eleverna en läxa som bestod i att under 11 minuter inte göra någonting. Denna läxa påminner mig om en historia som vi fick berättad för oss och som handlade om en lärare på Handelshögskolan som utformade ett experiment med två grupper. Den ena gruppen fick olika problem att lösa, medan den andra gruppen fick i läxa att varje morgon gå ur sängen på ett nytt sätt. Efter en tid testades båda grupperna i problemlösning och den grupp som fått "gå-upp-ur-sängen-läxan" visade en signifikant förbättring av sin problemlösande förmåga än den gruppen som pluggat problemlösning. 

Sitter också och snickrar ihop presentationen och det pedagogiska upplägget kring boken om Mary Poppins. Hittar en sida på internet där någon skrivit och besvarat följande fråga:

Who exactly is Mary Poppins? Fiercely, independent, unpredictable, the very essence of a creative spirit. 

Hejsan

Har ägnat en tid åt att hitta bra och informativa videoklipp som förklarar Blooms taxonomi som jag minns från studietiden. Denna taxonomi går i korthet ut på att beskriva olika kvaliteter i tänkandet. Hittade inget klipp som jag tyckte var bra men fick många idéer då en del videoklipp gjorde försök till att exemplifiera dessa tankesteg med hjälp av olika litterära figurer, exempelvis Harry Potter. Fanns till och med ett klipp där man försökt synkronisera Seinfeld med tankestegen, vet inte hur personen ifråga tänkte men Seinfeld är helt omöjligt att reda ut. Det virriga är ju hela grejen med denna serie och att då försöka tillämpa en modell på innehållet är ju dömt att misslyckas! Har fått en tanke som kanske är svårfångad men jag hade tänkt kombinera Blooms taxonomi, Svanelids The big five och scaffolding till lärande prov. En utmaning som heter duga men livet vore bra tråkigt om allt handlade om att slå in öppna dörrar. 

Har också fått reda på att det fanns en uppgift till på min kurs i engelska, om man vill ha betyget vg på kursen. Eftersom jag ändå håller på att läsa både Mary Poppins och Charlotte`s web på engelska så tror jag att jag kommer att lämna in denna vg- uppgift. When opportunity knocks open the door!

Fortsätter också att läsa Christina Wikströms bok om att göra bra prov och jag har mitt lilla anteckningsblock med mig i läsningen och nu har jag ritat en fjärilshåv och fjärilar i denna för att exemplifiera validitet och reliabilitet. Kanske det där med Seinfeld och Blooms taxonomi inte är så dumt ändå...

Jag samlar på elevkommentarer och idag på väg till mitt klassrum var det några härliga ungar på gården som resonerade. Den ena sa till den andre; Om det finns o-etiskt så borde det finnas a-etiskt också! 

Ha det gott och sov sött

"Ulrika, varför läser vi om vad vikingarna trodde och gjorde, de är ju ändå döda?" Detta var svaret från en elev när jag förklarade att vi sista lektionen skulle ha SO. Tankarna började snurra och återigen dök diskussionerna från kursen i entreprenöriellt lärande upp. Vi hade läst Peter Fowelins bok, Utveckling och motstånd, och diskussionerna hade fört oss fram till att det finns en oerhörd kraft i det motstånd man kan ha till utveckling. I morse hade jag också ett intressant samtal på parkeringsplatsen med en kollega. Vi pratade där om att de som blir utvalda till olika grupper oftast är de som är intresserade och oftast positivt inställda till det gruppen fått i uppgift att utföra. Kanske är det så att det istället är de som uttrycker störst motstånd som ska samlas i en sådan grupp och ge sin bild av ett aktuellt spörsmål. Det är ju lätt att prata till redan frälsta men i en stund där man möter en meningsmotståndare får man syn på sina argument, och om dessa håller eller inte. Jag valde att börja lektionen med att skriva upp meningen på tavlan och tillsammans med eleverna gick jag ut på en slak lina för att se var detta skulle ta vägen. Jag har tidigare valt att hänvisa till kursplanerna och uttrycka den slitna repliken som alltid börjar på samma sätt, i år sex när ni gör de nationella proven kan det här dyka upp. Det är att underskatta eleverna att säga på det sättet, jag vill kunna göra innehållet meningsfullt inte gömma mig bakom Lgr 11, även om jag tycker att måldiskussioner utifrån den samlade läroplanen är oerhört viktiga.  Diskussionen fortsatte och svängde fram och tillbaka, tills en av eleverna tyckte att vi inte bara skulle arbeta med den fornnordiska mytologin utan också få med såväl grekisk, romersk och egyptisk. Här såg jag min chans då en av eleverna skulle iväg på en resa till Grekland, vi skickar NN på upptäcksfärd i den grekiska världen och kanske kan fornordiska gudar då få en chans att träffa på sina fränder i Hellas? Berättelsen var igång och lektionen fick nytt syre. Vi satte igång projektorn och tittade på ett filmklipp där Hades dödsrike presenterades, eleverna ryste där de satt och vi jämförde Hel från Vikingatiden, Hades i Grekland och Djävulen som enligt den kristna traditionen huserar i helvetet. Vad hade vi varit om inte detta motstånd bejakats? Det hade fortfarande funnits där och jag vill tro att vi kom längre än vad vi hade gjort om frågan inte diskuterats. 

Jag har läst färdigt boken om Patti Smith och då dyker Frida Kahlo lämpligt upp både som film (se den!) och som biografi. Har aldrig tyckt om hennes konst, men jag kan nu förstå hur det kommer sig att hon målar förvridna kvinnokroppar. Den olycka hon var med om som ung kvinna präglades hennes fortsatta liv och jag grät när man på filmen får se hur hon bärs in liggandes i sin praktfulla säng till en konstutställning. Båda är starka kvinnor som gör motstånd mot hur man borde göra och jag kan inte låta bli att inspireras! 

Hoppas ni alla får en trevlig helg!