En av mina kära kollgor berättar ibland om sitt första möte med några av oss som hen sedan jobbat med i många år. Jag skulle enligt detta första intryck uppfattats som lite av en anarkist. Har också fått kommentarer ibland där man kan uppleva att jag kan tänja på regler och ibland gör sådant som passar mig och mina elever bäst. Den här typen av omdömen är något jag tar på högsta allvar och verkligen tycker att man ska följa upp. Så jag passar på att göra det i det här blogginlägget. Det har ju varit en intensiv debatt om tre elever som valde att lämna in en och samma uppsats till tre lärare. Dessa lärare valde att sätta betyg på uppsatserna och eleverna fick olika betyg på samma uppsats. Det var många som uttalade sig i media och uttryckte sin bestörtning och förvåning över hur detta kunde hända. De var uppenbarligen inte uppdaterad på den forskning som gång på gång visar att betygssättningen till viss del handlar om hur läraren uppfattar eleven som står bakom produkten. Här är Bengt Selgeheds avhandling Ännu icke godkänd, ett lysande exempel på vad lärare egentligen sätter betyg på. Det här är något som vi pedagagoger måste våga se och ta en seriös funderare på eftersom det finns så många lager av normer som styr oss i vår vardag. Det sitter så mycket i skolans väggar om hur saker och ting ska utföras och dessa osynliga regler kan ibland få mitt blod att koka. Detta är inte en slags trots mot regler i allmänhet utan ett försök att se på vad som styr oss och vilka konsekvenser våra beslut får. Jag är av den åsikten att det är den som kan reglerna i våra styrdokument som har det största friutrymmet och där tror jag att nästa utvecklingsområde finns. Vi kan helt enkelt inte utforma en optimal verksamhet om vi låter godtyckliga normer styra oss i högre utsträckning än det som det verkligen finns belägg för. Deltar i skrivande stund i en debatt på ett facebook forum och bjuder på en bild härifrån: 

Här är ett tydligt exempel på vad jag menar med att normer om hur prov ska gå till och att man ska "straffas" som elev om man behöver göra ett "omprov",vilket göra att det finns lärare som på allvar menar att man inte kan få A på ett sådant. Här finns det bara en instans som styr oss och det är då Lgr 11 och skollagen, som i det här läget blir ett ljus i ett mörker som bildats av ett tyckande som inte har någon förankring. Dessa förgivettaganden som vi gör i den pedagogiska vardagen blir farligt starka om vi inte är förtrogna med det som vi verkligen har att rätta oss efter. Såklart finns det tillfällen då man inte kan hitta belägg i Lgr 11 eller skollagen, då menar jag att det som ska vara rättesnöret är omsorgen om eleven, alltså att man handlar med elevens bästa för ögonen. Om jag ska återgå till inledningen på det här blogginlägget så är det väl nu jag ska sammanfatta om jag kommit närmare svaret på frågan angående min eventuella anarkistiska läggning. Men jag tar mig friheten att bordlägga denna fråga, om jag ska vara helt ärlig finns det andra saker som jag tycker är så mycket mer intressanta.