Har precis landat med klassen i den nya skolan och en stor fördel som jag upplevde med flytten (förutom att vi hamnade i en ny och modern skola) är att man får en chans att gå igenom sådant som hamnat i högar under årens lopp. Hittade en reflektionsbok från tiden då jag arbetade med aktionsforskning. Jag skrev texter om allt som jag var med om under lektionen och jag fick i skrivandet syn på aspekter i undervisningen som jag inte alltid var så stolt över,men som jag fick en möjlighet att justera och förändra. Här kommer en text som handlar om en lässtund med klassen. Namnen i texten är påhittade för att ingen ska kunna identifiera eleverna som jag skrev om:

Eleverna i klassen har lästimme och de ska sitta och läsa i 45 minuter innan spårkvalet. Det finns inga krav på hur många sidor de ska läsa utan enbart en uttalad önskan från min sida att de sitter stilla och läser i sina bänkböcker. Vi har haft tidigare haft lässtunderna till att träna på läskondition, vilket betyder att de ska läsa koncentrerat i en viss tid samt att de ska återberätta det de läst.

En elev ställer frågan "hur länge ska vi läsa?", i denna fråga ligger en underton av ifrågasättande. Det jag hör är "Ulrika varför måste vi läsa, vad ska det här vara bra för?". När är man klar med läsning? Jag besvarar inte frågan och alla återgår till sin läsning.

När det är fem minuter kvar tills lässtunden enligt schemat är slut säger Per; "Nu har jag läst 13 sidor, Ulrika kan vi sluta nu?

Jag frågar eleven om det lästa antalet sidor var hans mål med lässtunden. Eleven har ju all möjlighet att framstå till sin fördel och svar jakande på frågan. Bra, svarar jag och tycker att det är svar på frågan som tidigare ställdes av eleven som undrade hur länge vi skulle läsa. Jag utvecklar resonemanget vidare genom att lyfte fram att vi i skolan arbetar mot uppsatta mål. Man ska inte göra något man redan kan utan att det finns en målsättning med det.

Per fick beröm för sitt sätt att uttrycka sig och lektionen var över. 

Att eleverna ska bli medvetna om målet för verksamheten och själva klä detta i ord är ett hårt arbete för varje lärare. Jag väljer att se lektionen som en framgång för Pers sätt att lära sig att bli en elev. Men också för min strävan att medvetandegöra eleverna.

I den stund man lyfter upp sin undervisning och skärskådar den händer något med såväl läraren som eleverna, ibland blir fokuseringen ett ögonblick där man utifrån nuläget tar nya tag och upptäcker utvecklingsmöjligheter och de riktiga utfallen av det man önskade att eleverna ska lära sig och det man planerade för. Det är nog dags att ta tag i reflekterande igen, tror att den här bloggen får bli någon form av komplement till penna och papper. Jag inser också att eleverna behöver få tid att tänka och möjlighet att formulera sig kring det som blir deras upplevelse av vår verksamhet. Läser i Handbok för formativ bedömning att eleverna kan bli observatörer under olika lektionsmoment vilket kan främja arbetet för att få eleverna att äga sitt eget lärande.