Upptäckte Grant Wiggins för ett tag sedan och blev fascinerad eftersom jag funderat på att göra om kunskapskraven till frågor. När jag har provat den här idén i praktiken blev jag positivt överraskad och eleverna kunde göra en koppling mellan innehåll och mål. Att således börja i det som är bedömningens fokus är en fascinerande tanke och en möjlig väg till ökad måluppfyllelse. Jag låter kanske lite väl tvärsäker men det är lite så jag jobbar, att gå "all in" i en tanke för att sedan testa hur den står sig när man ändrar perspektivet. 

Har påbörjat läsningen av Lusten att förstå av Peter Gärdenfors. Att börja läsa en ny bok är som att inleda en ny bekantskap, man är lite trevande och det känns både lite spännande och oroligt. Än så länge har boken överträffat mina förväntningar och några av citaten följer med mig när jag lägger ifrån mig boken. Han beskriver bland annat det som ha kallar för rot-pedagogik, vilket jag bara hört talas om i Göran Svanelids version där Rot-pedagik betyder att göra rätt, ofta och tidigt. I Gärdenfors version handlar det mer om att läraren behöver utkristallisera vilka byggstenar som är ofrånkomliga för att uppnå en förståelse inom ett specifikt område. Kanske är de båda herrarna överens i sak men har olika sätt att uttrycka det på. Återkommer med fler reflektioner när fler citat har gripit tag i mig. 

Ha det gott!

Hej igen!

Igår fick jag syn på hur sociala mötesplatser fullkomligt kan få ett fenomen att explodera! Men nu är det inte det jag har som fokus i mitt bloggande. Jag håller på att läsa boken Konsten att göra bra prov av Christina Wikström och som en skänk från ovan dök Stefan Johanssons avhandling upp med titeln On the validity of reading assessments. I denna avhandling ser han att lärarna hade olika referensramar och att de tolkar mål och kriterier på olika sätt. Här dyker då Helen Timperley upp i det att hon tar upp lärares teorier (referensramar) som en viktig faktor att diskutera i det professionella lärandet. Plötsligt verkar universums lagar samverka i läsandet och provkonstruktion och dess relabilitet och validitet får ett helt annat skimmer. Behöver verkligen det eftersom jag är en provskeptisk pedagog men nu har jag bestämt att jag får sätta denna uppfattning i skottvinkeln. Överlever den skeptiska ståndpunkten Wikström och Johansson så skulle jag bli förvånad. 

Läser parallellt en självbiografi om Patti Smith och igår berättade hon om sin fascination för indiankrigaren Crazy Horse och som en hyllning tatuerade hon in en blixt på ena knät. En likadan blixt hade Crazy Horse tatuerat in i örat på sin häst som en påminnelse om att inte ta med mer krigsbyte än vad man hade rätt till. Mina assocciationsbanor kan ibland vindla iväg men jag får förlita mig på att denna tankebana får sin förklarande text längre fram. 

Ha det gott

Går en kurs just nu i Skolverkets regi om entreprenöriellt lärande och har som uppgift att skriva en utvecklingsplan för att implementera detta förhållningssätt på min arbetsplats. En uppgift där jag tänker använda mig av Timperleys utvecklingscirkel där det ska pågå en ständig anpassning till elevernas behov. Jag var först väldigt skeptisk kring begreppet entreprenöriellt lärande vilket nog bottnar sig i att jag vid en konferens om Lgr 11 ställde en fråga om vilken forskningsgrund begreppet hade. Detta ville/kunde inte Skolverkets representanter svara på utan duckade skickligt på min sms-fråga och tillämpade en härskarteknik och dumpade frågan. Nu när jag går kursen har jag fått mer distans till frågan och tänker på en av mina idoler nämligen Mats Trondman, professor i kultursociologi vid Linnéuniversitetet. Hans  tankevärld och föreläsningar är helt fantastiska! På den senaste föreläsningen pratade han om den förändrade relationsgrammatiken han tycker sig se. Detta betyder att den givna auktoritet som föräldrar och lärare, med andra ord vuxenvärlden hade för några decennier sedan inte längre går att räkna med. Nu behöver man som vuxen i gemenskap med barn erörvra deras förtroende. I klassrummet får detta som en direkt konsekvens att man som lärare vehöver få eleverna att "gå med på" undervisningen. Med ett sådant förtroende kan man sedan tillämpa formativ bedömning och liknande metoder i syfte att utveckla elevernas förmågor. Ska bli spännande att försöka få ihop dessa perspektiv och jag får ju naturligtvis inte glömma Mr Claxton!

Nu är det dags att gå tillbaka till klassrummet och måldiskussion inför utvärderingen av idrottslektionen. 

Ha det gott!

Påskledigheten sjunger på sin sista vers och jag läste ut boken Det professionella lärandets inneboende kraft av Helen Timperley igår. Altanen erbjöd vila i en uppfälld tältsäng, mina bokmarkeringar var lika färgglada som mitt fantastiska påskris, om jag nu hade valt att ha något sådant. När jag läst ut boken kände jag en märklig känsla av värme i kroppen som dels berodde på våren, men också på att Timperleys ord hade berört mig. Hon hade satt ord på en mängd saker som jag alltid haft en frustration kring och erbjöd den där dörren ut ur en destruktiv känsla. Jag har nog alltid setts som lite besvärlig eftersom jag har som vana att fråga om syftet och leta efter detsamma i olika aktiviteter. Har nog en trotsgen som förkroppskligar sig i tonåring som vägrar göra något som jag inte förstår meningen med. Helen Timperley beskriver att vi alla har teorier som grund för vårt handlande, inte minst i pedagogiska sammanhang. I samband med att lärare erbjuds kompetensutveckling eller tillfällen att bekanta sig med ny metodik är det första slaget redan förlorat om man inte förmår lyfta fram de dolda teorier som befinner sig i ett konferensrum. Jag väljer att ta med det avsnitt i boken där hon skriver om detta (sid 63)

Det är ingen självklarhet att lärare betraktar traditionella fomer av professionell utveckling som en möjlighet till lärande. De som leder kurserna anser å andra sidan att det finns mycket som lärarna kan lära sig och förändra. Om dessa skilda uppfattningar inte diskuteras, och om skälen till att erbjuda den här typen av lärandetillfällen inte förklaras, kommer man in båda grupperna sannolikt fortsätta att känna sig frustrerade. Ett sätt för lärare att angripa detta problem är genom att utveckla lärandemål. Forskning visar att elever blir mer motiverade om de har ambitiösa lärandemål. 

Jag kommer att ta denna lärdom till min mentala citatsbok och använder det gärna nästa gång vi har kompetensutveckling!

Hoppas att du har funnit recensionen och reflektionen av intresse! 

Ha det gott!

Helen Timperley är en ny och spännande bekantskap för mig och hon går ut rätt hårt i inledningen i boken genom att hävda att det inte blir någon utveckling av skolan bara för att man fortbildar lärare. Det finns en nödvändig men inte fullt så vanlig cirkelrörelse där lärares personliga teoribildning om sin undervisning måste påverkas för att eleverna ska mötas av en bestående och kvalitativt bättre undervisning. Hon skissar upp en modell där samtal om pedagogiska fenomen kan äga rum på tre nivåer, nämligen grundnivå, utvecklingsnivå och integrerad nivå.

Jag tänker dela med av ett resonemang hämtat direkt från hennes bok (sid 78)

Grundnivå

Tonvikten låg på teori eller praktik men inte på båda, och det fanns få möjligheter att integrera dem.

Utvecklingsnivå

Motiven till specifika undervisningsmetoder presenterades men undersöktes separat. Undervisningssituationer uppfattades som en möjlighet att tillämpa teorier i praktiken.

Integrerad nivå

Teori och praktik var helt integrerade och möjligheterna till praktisk tillämpning betraktades som möjligheter att fördjupa de teoretiska insikterna. 

Hon menar vidare på att det yttersta målet med lärares lärande är att förändra undervisningsmetoderna på ett sätt som gör skillnad för eleverna. Med detta sagt och skrivet lämnar jag bloggen för ett tag, ute lyser solen och det är vår på riktigt!

Glad påsk till er alla och ha nu en toppendag!

Har tänkt skriva några rader om ett uttalande som jag hämtat från Guy Claxton som avslutande reportage om boken What´s the point of school. Andemening I den del som jag valt att skriva om är att lärare kan få ett ämnesinnehåll, vilket som helst, att bli ointressant för vilka elever som helst. Även om läraren själv är entusiastisk och intresserad måste man ocså kunna svara på elevens rättmätiga fråga om varför de ska lära sig om detta. Jag kan erkänna att det har funnits tillfällen då jag avvisat frågor som denna och hänvisat till att "det står i kursplanen" eller liknande. Detta grundade sig på att jag upplevt frågan som näsvis och provokativ. Jag har efter att läst Guy Claxtons inspirerande bok försökt bejaka dessa frågor och ställt dem själv inför elevgrupp. Det ska sägas att jag ibland trillar i fällan och inte kan få fram ett tillfredsställande svar. Men jag har bestämt mig för att ibland är det okej att ramla om jag bara hittar vägar att resa mig igen. Detta är för övrigt en av Claxtons ståndpunkter, nämligen den att läraren måste visa att det är naturligt att ibland behöva gå tillbaka och göra jobbet lite bättre än vad man gjorde sist. Jag tackar mina elever för att de låter mig bli en bättre lärare och jag tackar Guy Claxton för att han skrev en så inspirerande bok. Detta är en bok som jag definitivt kommer att besöka igen! Jag återkommer snart med nästa bok! Ha det gott!