Sitter och funderar medan novemberregnet öser ner utanför, vad är det som skapar motivation hos mig, mina kollegor och våra elever? Läser i boken lärande matriser där Johan Alm beskriver hur eleverna kan bli inbjudna i sitt lärande genom att ta del av kriterier och utvecklingssteg och upplever att min motivation att förändra och utveckla tar fart. Han gör matriser begripliga och sätter in dem i ett sammanhang där jag känner att både kan påverka och testa. Så långt ifrån pekpinnar och sarkastiska kommentarer som man bara kan komma. I sammanhang där jag hamnar i den vanliga frustrationsfällan, alltså där jag får kritik för saker jag inte har gjort men inte fått förutsättningar att göra det gör att jag fullständigt tappar motivationen att sätta mig in ett sammanhang där jag blir drivande och engagerad. Jag blir som elever som trotsar och surmulet undrar när jag får gå hem. Därför är Johan Alm en välbehövlig vitamininjektion och påminnelse om att skolan kan vara och ska vara så mycket mer än ett ställe där lärare och i värsta fall eleverna tappar lusten.